En spökhistoria för barn, del 4

När Klas närmade sig ytterdörren till hotellet för att gå ut en stund, flög dörren tillsynes upp utan att någon hade varit på den andra sidan och öppnat den. I själva verket var det Amadalia som hade sin första hotellspöksaktivitet. Lite sur var hon, då Klas inte hade blivit rädd. Hon drämde till dörren så hårt att Klas gick in i dörren då han trodde att den var öppen. Det ända som hände med Klas var att hans näsa liknade en grisnäsa då näsan hade blivit rosa. Han sa också en massa fula ord som man inte får säga till dörren då han var arg på dörren som hade träffat hans numera grisrosa näsa.

Det var inte roligt att spöka för han blev ju inte rädd sa Amadalia till Dahl. Du får testa något annat, skrika bu, bu spöke till en gäst i en korridor svarade Dahl som själv tyckte det var jätteläskigt att spöka på ett annat ställe än slottet Godmorronsol. Kom nu Dahl så äter vi pannkakor i stället, vi får spöka senare i kväll. Dahl hjärta började slå fortare för han längtade hem till mamma och pappa, men detta kunde han inte berätta för Amadalia. Som storebror skulle han vara stor och stark, fast han kände sig liten och rädd trots att han var ett spöke som alla människor var rädda för.