Halloweenspökets hämnd

Det var en gång ett Halloween spöke som hette Flix och när alla andra sprang runt och sa bus eller godis sa han slem vridna snorkråkor.

Det här är berättelsen om den gången då han var barn och inte fick som han ville. Det började med att han vägrade att säga bus eller godis för han ville inte vara som alla de andra. Efter att ha tänkt och tänkt i flera dagar kom han till sist på slemvridna snorkråkor”.

Först året han prövade med detta ord i ställer för ordet bus fick han mycket godis. Andra, tredje och till och med det fjärde året också. Då det var dags för Halloween det femte året började problemen. För det första ville ingen av de andra barnen vara med honom när de skulle ut på bus. Sedan retade de han för att han inte hade bytt sin kostym på fem år. Därefter var det ingen av de vuxna i husen som gav honom godis när han ringde på. Utan de sa bara försvinn Flix. Till det sjätte året byte han sin kostym mot ett stort svart hjärta, men ingen gav honom godis detta år. Det sjunde, åttonde och nionde året var det samma sak tills det tionde och sista året innan han blev vuxen. Då köpte han sig en ny trollkarlskostym. Detta år fick han lite godis. Så mycket att han ändå kände att det var ett lyckat år. Ingen talade speciellt högt om att de flesta av grannarna hade blivit utbytta till nya.

Första året som vuxen med egna barn gav han inget godis till dem som kom och frågade efter bus eller godis med den ensamma killen som kom på fel dag samt sa slemvridna snorkråkor fick en hel hink med godis. Efter denna gång återkom den ensamma pojken på fel dag sägandes slemvridna snorkråkor varje år tills han också blev för gammal för att spöka på Halloween.