Havets rörelser under hummerfisket
Tjaba!
I går var jag på hummerfiske trots sjögång. Det som var så fint och soligt väder på land med lite vind blev till mörker och mera vind och vågor. Det var en sak att åka båt inomskärs men att komma ut i ytterregionen var en helt annan sak. Det blåste kanske en aningens mer på öppet hav vilket gjorde att vågorna blev större samtidigt som det var strömt i vattnet. Så att bara ta sig från A till B tog bra mycket längre än beräknat enligt min pojkvän. Allt medan jag ångrade att vi hade ätit en sen och kraftig lunch. I början var allt bra, fint väder, båttur på havet med min pojkvän, hummerfiske, för att därefter inte bli så roligt.
Visst! Vi fick en hummer på de första tre burarna men det var sen när vi skulle till de nästa tre som det inte var lika roligt eftersom lunchen i magen gjorde sig påmind. Jag åkte lite kana i båten när båten rullade eller träffade en våg lite för hårt enligt mig men det var som sagt innan jag såg handtagen som jag kunde hålla mig i.
Min enda lösningen för att inte spy upp lunchen var att hålla blicken rakt fram och titta på några fasta punkter på land som t ex Ringhals. Även om det var långt bort landvägen så var det skönt att veta att det var en punk som var stabil och inte gungade fast jag såg att havet rörde sig. Även om jag ibland råkade jag titta ner i durken och vips så gungade allting igen och min magen blev sämre.
Till sist var frågan snabbaste vägen till inomskärs eller en längre väg med mindre gung. Jag valde alternattiv ett. Hem fort som fan alltså. Inomskärs blev vattnet lugnare och jag började må lite bättre i magen eller så var det tack vare en energitablett som jag fick. Förutom några krabbor fick vi också en torsk som hade letat sig in i buren. Nu när klockan började närma sig sju på kvällen var vi klara för i dag och vi kunde vända fören hemåt igen. Cykelturen från båtplatsen upp till huset upplevde jag var lite vingligare än tidigare. Så min tur på havet har inte givit mig den berömda sjöbenet ännu, men jag spydde inte i alla fall.
I går var jag på hummerfiske trots sjögång. Det som var så fint och soligt väder på land med lite vind blev till mörker och mera vind och vågor. Det var en sak att åka båt inomskärs men att komma ut i ytterregionen var en helt annan sak. Det blåste kanske en aningens mer på öppet hav vilket gjorde att vågorna blev större samtidigt som det var strömt i vattnet. Så att bara ta sig från A till B tog bra mycket längre än beräknat enligt min pojkvän. Allt medan jag ångrade att vi hade ätit en sen och kraftig lunch. I början var allt bra, fint väder, båttur på havet med min pojkvän, hummerfiske, för att därefter inte bli så roligt.
Visst! Vi fick en hummer på de första tre burarna men det var sen när vi skulle till de nästa tre som det inte var lika roligt eftersom lunchen i magen gjorde sig påmind. Jag åkte lite kana i båten när båten rullade eller träffade en våg lite för hårt enligt mig men det var som sagt innan jag såg handtagen som jag kunde hålla mig i.
Min enda lösningen för att inte spy upp lunchen var att hålla blicken rakt fram och titta på några fasta punkter på land som t ex Ringhals. Även om det var långt bort landvägen så var det skönt att veta att det var en punk som var stabil och inte gungade fast jag såg att havet rörde sig. Även om jag ibland råkade jag titta ner i durken och vips så gungade allting igen och min magen blev sämre.
Till sist var frågan snabbaste vägen till inomskärs eller en längre väg med mindre gung. Jag valde alternattiv ett. Hem fort som fan alltså. Inomskärs blev vattnet lugnare och jag började må lite bättre i magen eller så var det tack vare en energitablett som jag fick. Förutom några krabbor fick vi också en torsk som hade letat sig in i buren. Nu när klockan började närma sig sju på kvällen var vi klara för i dag och vi kunde vända fören hemåt igen. Cykelturen från båtplatsen upp till huset upplevde jag var lite vingligare än tidigare. Så min tur på havet har inte givit mig den berömda sjöbenet ännu, men jag spydde inte i alla fall.
Kommentarer
Skicka en kommentar